Blogg

Behövs det nakna gubbar i parken? Ja. Ta av islandströjan.

Fler nakna män i Tivoliparken, tack! Nej, vi har inte råd.

Ja, alltså det handlar inte om levande pojkar och gubbar – utan skulpturer. Förra sommaren fick kultur- och fritidsförvaltningen ett medborgarförslag i jämställdhetens tecken på sitt bord. I korthet gick det ut på att kommunen – om den vill vara jämställd vilket den säger att den vill – ska placera fler oklädda mansskulpturer i Tivoliparken. Eller så får några av de kvinnliga plockas bort.

Kommunens konstkommitté tog upp förslaget under hösten och kom fram till ett svar – inga fler nakenpojkar, men inte heller färre nakenflickor. Motiveringen är, förutom det ekonomiska, att de nakna kvinnorna hör till modernismen och folkhemsperioden, en period då den nakna kvinnan var ett av de vanligaste skulpturmotiven. Men också en period vars konstverk utgör ett gemensamt kulturarv.
Jaha.

”Najad på delfin” – en toplesstjej som slänger med håret och krampaktigt håller sig fast i en ryggfena. ”Snäckan” – en nakentjej med slängigt hår som rider på en snigel.
”Ungdom” – en naken kvinna som sitter på (gnider sin rumpa mot?) en handduk?

”Flora”, ännu en nakentjej med styva bröstvårtor som fipplar med sitt långa hår. Och så en naken mamma med sina barn i en dörrkarm. På annat håll, strax utanför Kristianstadsbladet, står ”Mannen i islandströjan” som en verkligt påbylsad kontrast.

”Flora” av Nils Möllerberg står i Tivoliparken.
Foto: Sigrid Nurbo

Alla dessa kvinnor och vattendjur får mig att tänka på ”Fiskargumman” på Fisketorget i min hemstad Karlskrona. Där har hon stått med sin fisk i näven i snålblåsten jag vet inte hur många år (själva statyn är från år 1982), men ändå är hennes figur under fiskarklädet fast som en tonårings. Men hon har åtminstone kläder! Värre med ”Blekingeflickan” som jag och en vän, efter att ha läst den då nyss utkomna ”Fittstim”, försökte hjälpa en kall, blåsig vinternatt. Aj, aj. Vad lång hon var och vilka stora fötter. Inga kläder passade så vi svepte in henne i ett lakan. Det låg någon form av städsegröna kvistar på marken också. Vi gjorde en krans. Mössan vi tagit med var ju för liten. Det såg fint ut. Tufft.

Dagen efter, som visst var den 13 december, stod det i lokaltidningen att någon velat klä henne till Lucia. Åh nej!
Längre bort i parken sitter en naken flicka med groende bröst med en groda mellan benen, om jag minns rätt. Det brukade sitta fimpar i grodans mun. Så kände vi oss denna morgon, i den lilla aktionsgruppen – som blåsta, tystade grodor.
Många år senare befinner sig aktionsgruppen i en park i Barcelona. Det kryllar av olika mansbyster med plaketter. Vi ser noll kvinnliga varianter. Bestämmer oss för att i framtiden gå en stenhuggarkurs på Öland för att sedan kunna mejsla fram varandras stenhårda avbilder och placera ut oss själva som gerillakonst.

Jo,jo. Det finns visst det nakna och/eller lättklädda mansskulpturer. I Kristianstad till exempel ”Diskuskastaren”. Den stora skillnaden är att i de flesta fall är de atletiska männen aktiva, deras kroppar utför något – har en uppgift, medan kvinnorna ja, de sitter på sniglar, grodor och delfiner. Alternativt håller de upp ett litet naket barn framför sig.

Jag har aldrig sett en sådan pappastaty. Vem ska göra den? Jo, förresten. Det finns fina sådana i Vigelandsparken, Oslo. Men jag håller med om att det behövs fler nakna män. Och kvinnor! I fler åldrar och storlekar. Inte bara i Tivoliparken.

”The Emperor has no balls” (Kejsaren har ingen stake), är en av fem statyer av gatukonstnären Joshua ”Ginger” Monroe som är tänkta att föreställa en naken Donald Trump. Statyerna började dyka upp i olika amerikanska städer redan då Trump var presidentkandidat. Ett sätt att förminska och håna makten förstås. Vem vill bli en nakenstaty utan att bli tillfrågad?

En guldfärgad staty av en badrocksklädd Harvey Weinstein och några anonyma ”nakenkvinnostatyer” Foto: Damian Dovarganes/AP

Men hej, alla skulptörer och inköpare. Kan Dressman göra en reklamkampanj med ”vanliga män” som underklädesmodeller, så borde nån konstkommitté också kunna få för sig att köpa in en naken gubbe. Dags för realism snart eller? ”Kejsaren har ingen stake” visar ju faktiskt en helt vanlig man, så som de ser ut. Visst kan väl en sån få stå och vara stolt och slänga med håret på en gädda i en fontän. Visst kan vi sitta där och fika, lyssna på vattenporl, och tycka att han är fin.