Blogg

Dorothy McCoy – Ännu en "Einsteins fru"

Mileva Marić? Hört talas om henne…? Hon höll på en del med relativitetsteorin och kom fram till nån formel, typ e = mc upphöjt till två. Hon fick två barn också, med en snubbe som hette Albert.

Jag hade aldrig
hört hennes namn innan Liv Strömquists seriealbum ”Einsteins fru” kom ut 2008. Mileva Marić var så smart att hon fick specialdispens för att forska teoretisk fysik vid universitetet (för kvinnor var inte tillåtna där). Hon hamnade i samma klass som Albert och de blev ihop, inledde en forskarkarriär. De gjorde alla grundläggande upptäckter kring relativitetsteorin tillsammans.

Japp…under avsnittet
”Historiens mest provocerande pojkvänner” finns sagan om Einstein och Marić. Den slutar med ett Nobelpris och en ny fru – till Albert. För Mileva blev det att ensam försöka överleva och vårda deras jättesjuka son.
Tjoho.

Ur Liv Strömquists ”Einsteins fru”

Jag tänker på Mileva och ”Historiens mest provocerande pojkvänner” när jag besöker Fantomenutställningen om tecknaren McCoy på Järnvägsmuseet i Kristianstad.

För vem är det
som är en vandrande vålnad? I 20 år spökskrev Dorothy McCoy varenda serieruta som hennes make Wilson McCoy tecknat. 20 år! Hon gjorde i och för sig grundlayouten också många gånger… eller om hon fick den skojiga uppgiften att rita linjerna till rutorna i vilka maken sedan skulle teckna? Svårt veta exakt vad en spökritare gör.  De hade i alla fall – på pappret – båda, tillsammans fullt huvudansvar för Fantomen. Som storasyster till flera småsyskon var nog Dorothy van att ta ansvar, stort ansvar.

Ur utställningen ”Wilson McCoys Fantomen” på Järnvägsmuseet.


Söker efter information
om henne på nätet. Hittar föga förvånande typ nada och där hon nämns nämns hon som ”McCoys fru”. Utställningen på Järnvägsmuseet ger också den mycket mer att önska i detta avseende. I alla fall, precis som Mileva Marić, träffade Dorothy McCoy sin snubbe i skolan: på Washington University of Fine Arts i St Louis närmare bestämt, där hon sedermera också undervisade i konst.
Skulle hon, akvarellmålaren, inte kunna teckna? Pft. Ännu en Einsteins fru som strukits ur historiens manus.
Ge henne en utställning!

Och tro mig,
det här spökerierna bara fortsätter. Jag vet en kvinna som spökskrivit och transkriberat manliga storsäljarförfattares verk i sådan grad att hon fått handledsinflammation. Jag har själv skrivit åt sådana författarmän (dock inte storsäljande), mejlat iväg –som jag tyckt pinsamt klyschiga dialoger och storys, som dessa snubbar senare förmått ytterligare någon kvinna på nån agentbyrå att skyffla ihop till något läsvärt för att sedan, i slutändan, bära snubbens signatur. Jag har genom yrkeskarriären putsat och korrekturläst manliga kollegors texter när de bett mig. När jag någon gång bett dem som ofta bett mig är de ofta upptagna med akuta viktigheter, eller så får en tillbaka texten som en slappt urvriden disktrasa, bara halvt rengjord. (Obs inte alla män och särskilt få män på Kb…) Så jag gör ofta som snubbarna: frågar spökena, mina kvinnliga kollegor, de som jag vet alltid är vårdande, noggranna och kusligt pålitliga. Så får de varje dag gnaga av några procentenheter av tiden som skulle gått till deras eget arbete.

Jag förstår knappt
något av relativitetsteorin. Men på Wikipedia står det att den centrala tanken är ”att två observatörer som rör sig relativt varandra oftast uppmäter olika tids- och rumsintervall för samma händelser, men fysikens lagar gäller lika för båda.”
Japp. Albert och Mileva, Wilson och Dorothy: samma händelse – helt olika intervall.

Vem gömmer sig
egentligen bakom Fantomens kostym? Det hade varit vansinnigt intressant att få höra Dorothys mening, men som ordspråket säger: ”Den som ser Fantomen utan mask dör en fasansfull död”.
Nästa vecka intervjuar jag för övrigt en spökskrivare.