Blogg

Efter suverän Brahms, Glass som efterrätt

Malmö Live är ett fantastiskt hus och när jag minuterna efter ett gripande starkt framförande av ett av den klassiska musikens många mästerverk, Johannes Brahms ”Ein Deutsches Requiem” (komponerat under åren 1857-1868), sitter med ett glas vin endast någon meter från en stråkkvartett som fortsätter kvällen med kammarmusik, ja då är tårarna nära.

Hade vi ens överlevt en dag utan kultur!? Snacka om skatteåterbäring. Utan våra gemensamma insatser, hur smal hade då bredden varit? Hade vi haft bibliotek, teaterliv utanför städerna, klassisk musik och barnteater? Jag tvivlar.

Genom Symfoniorkestern blir Malmö Live ett ständigt levande hus, även om det denna torsdagskväll inte var helt fullsatt. Egentligen kanske inte så överraskande, men Brahms Requiem? Nog borde det mästerverket locka fullt. Börjar publikflödet svikta? Månne.

Det är en annan fråga, för när de nu i höst provar att låta vissa konsertkvällar, oftast torsdagar, leva vidare en stund på den enkla men mycket stämningsfulla kanalscenen på entréplan så lyckas dom föra musiker och publik ytterligare ett steg närmare varandra. Och den musikform som flera anser vara ”fin” och ”svår” (hur ofta får jag inte höra den obegripliga kommentaren!) avdramatiseras på ett livfullt härligt sätt. Den här kvällen får stråktonerna samsas bland småprat och lite glasklirr.

Inte för att jag behöver mer musik efter ”Ein Deutsches Requiem”, men när det bjuds på Glass säger jag aldrig nej. Klart jag sätter mig på rad ett. Och amerikanen Philip Glass andra stråkkvartett (”Company”) är ett lågmält upprepande stycke musik, trevligt vackert och en skön kontrast till Brahms himmelska toner. Och som om inte det räckte bjuds vi även på den andra satsen ur Franz Schuberts lika underbara, som mäktiga stråkkvartett.

Kvällens huvudakt, då? Jo. Här når Brahms tidigt (det här är hans första stora orkesterverk) det högsta genom en lyckad kombination av skönhet och kraft. Och ljus! Trots dödsmässan i titeln. Den amerikanske dirigenten Evan Rogister gav på alla plan en total koncentration, från den tassande inledningen till de betydligt mer kraftfulla partierna där körsångarna (Malmö Live Vokalensemble och Petri Sångare, placerade bakom och ovanför orkestern) omringar mig som åhörare med sina röster.

Det här är rakt av ett mästerverk, som i Malmö Live fick ett övertygande framförande. De båda unga svenska solisterna Agnes Auer (sopran) och Carl Ackerfeldt (baryton) gjorde fina insatser, men det här är inte främst solisternas verk, utan orkesterns och körens. Lördagen 4 november (kl 14) ges en ny chans att höra detta verk. Då blir det utan torsdagskvällens inledande ”Fantasia III” av Sven-David Sandström.