Blogg

Klintens unika möte på hög höjd

 

Hässleholms kulturförening Klinten skapar oväntade möten några kvällar var sommar. Förra året var vi utomhus och följde spelets utveckling under månens stigande sken. Det var en magiskt vacker kväll, där alla komponenter tillsammans satte ihop en helhet som var något extra. Platsen för årets föreställning är på Lörups backar, inom Hovdalafältet men en bra bit från slottet, Cirkustältet har rests utkikshögt upp med Finjasjön som lockande mål.

Det här ska bli föreningens femte och sista inom projektet där personer med autismdiagnos har varit kärnan i uppsättningar där andra aktörer har varit dansare, musiker, eldkonstnärer, skötare med sina hästar. Resultatet har varit en experimentell form, där rytm och rörelse har varit ingredienser i ett sagoskimrande berättande. Sommarens ”Människohästar på Hovdala” vandrar samma stig, här är dans och rytm, men moralen är tydligare. Detta är en berättelse om vikten av att höra till, om kärlek och hänsyn där den så gott som ordlösa frågan som ställs lyder: Vem är rik, den som har pengar eller den som har vänner och känslor?

Cirkusinslagen är tydliga, hästarna förekommer pjäsen igenom fast mer som dockor på mänskornas armar än som äkta fyrbenta. Fast de kommer någon gång, målande vandrar de genom tältet. Och maskerna på de agerande är än tydligare än tidigare, än mer spektakulära och berättande. Det här är bra kultur, men det verkar också vara ett bra sätt att arbeta med personer med autism. Här prövas nya vägar, allt under devisen att alla mänskor kan göra vackert. Jag läser på Klintens hemsida: ”Att som publik komma och dela vår upplevelse av grande finale Människohästar på Hovdala är att stödja protesten mot att låta unga människor leva i en sådan stillhet att det liknar ett hospice.”

Än finns det föreställningar kvar: 29/7, 1-2/8. Missa ej.

Och sedan, nästa år? Jag gissar att det redan finns nya planer.