Blogg

Till minne av två starka kulturpersoner

 

Under torsdagskvällen (29/10) var jag med på scen på Ystads teater och delade ut kulturpriser. Samtidigt mindes vi, och tackade, den kulturperson som under 2000-talet har kommit att förändra Ystad, Henning Mankell (1948-2015). Ett bildspel visade på bredden av hans Wallanderserie och hans egna engagemang. Efteråt pratade jag på scen med kulturjournalisten Bengt Eriksson om Mankells betydelse.

Solidariteten, sa Eriksson, solidariteten var det som var hans röda tråd genom hela livet, från barndomen till det vuxna författandet och till alla ställningstaganden. Mankells kriminalromaner om Wallander är inte småstadsdeckare om Ystad, de är internationella dramer som riktar sig lika mycket inåt som utåt.

Själv läser jag hans fina, om dock ojämna, tankebok ”Kvicksand” som utifrån hans cancerdiagnos formar sig till en rik textsamling om ögonblicket och evigheten, personlig och politisk. Där skriver han också om att allt hör samman och att det han till varje pris vill undvika är att bli som en pinne som endast flyter medströms.

Inge Knutsson, översättare och skribent (1948-2015). (Foto: Bosse Nilsson)

Inge Knutsson, översättare och skribent (1948-2015). (Foto: Bosse Nilsson)

Dagen efter, alltså fredag 30/10, är jag på begravning i Knislinges vackra kyrka av översättaren och skribenten för Kristianstadsbladets kultursidor, Inge Knutsson. De var jämngamla, Knutsson och Mankell, födda 1948. Och de dog samma dag, 5 oktober. Litterärt var de olika, men engagemanget för det de trodde på delade de. Liksom oviljan att lämna sitt spår, ingen av dem sökte framgång för dess egen skull, de visste sin väg.

Inge lärde jag känna, Henning kom jag aldrig att träffa. Världen blir fattigare utan dem.