Blogg

Slut eller bara siesta?

Mitt förra inlägg handlade om oron för jazzfestivalen i Kristianstad. Utveckla, inte avveckla var min tes och efterlyste ett större engagemang från kommun och näringsliv. Vi kan icke leva allena av asfalt, vård och konsumtion. Vi behöver också upplevelser som kan lyfta oss och som vi kan bära med oss, händelser som ger oss nya in- och utsikter, ger oss skönhet och kan skaka om. Tänk bort kulturens olika uttryck, nog blir det en rejält fattigare värld.

Strax hade jag satt punkt för det blogginlägget när beskedet från grannstaden Hässleholm kom. Siesta! klappar igen. På vår förstasida idag kan man läsa att det beror på publikens svek. Sant, på ett sätt. Fler som hade köpt biljetter hade givetvis varit räddningen, men för mig ligger aldrig felet hos publiken, de/vi gör alltid våra val utifrån intresse, tid och pengar. Nej, antingen har arrangören satsat fel eller gjort en glädjekalkyl.

Siesta! var under sina tio år uppe och vände vid 10000 besökare och hade etablerat sig som kick-off-festen för de svenska sommarfestivalerna. Den hade blivit en musikfestival med riksrykte. En höstdag för några år sedan var jag på Markan för att Siesta!s ledningsduo Kristianstadsbladets Kultur- och Nöjespris. De hade tidigare varit nominerade, nu var de värda priset. Deras insatser var fantastiska, där de både hade lyckats locka världsnamn och starka artister till Hässleholm, samtidigt som de var en scen för lokala akter. Och glöm ej dess betydelse för stadens stolt pumpande electronicahjärta.

Gårdagens besked var sorgligt, kanske är det så att det inte längre är möjligt/rimligt att driva en festival i en bransch med galet höga gager. De 1,8 miljoner som Hellströms bolag ville ha i förskott, är det gaget han kräver för en spelning? Isåfall, orimligt i mina öron! Och detta skulle bara vara en av en mängd gager som Siesta! skulle stå för. Hur ska publikintäkter kunna nå upp till de nivåerna?

I detta nu pågår en presskonferens i Hässleholm, men vad mer finns att säga? Beskedet kom igår. Framtiden återstår att se; är det slut eller tar man bara siesta? För Hellström och andra jätteakter finns det givetvis nya scener, dem bryr jag mig inte om, men för electronicamusikerna och för det lokala musiklivet, vad väntar på dem? Det är ändå där jag ser Siesta!s styrka. Som ett viktigt ben i det rika hässleholmska musiklivet.

Just nu:
Tv: Råkade se Kulturnyheterna på tv igår. Mötte där Johannes Anyuru, som driver en skrivarskola i en av Göteborgs stadsdelar. Hans ord om författarens viktiga samhällsroll, som ett jobb bland andra, var just det, viktiga. Alla tider behöver olika röster som berättar om olika saker.