Blogg

Sunes Sommar

Att Jonas Gardell ska öppna Sommar om en knapp månad var väntat. Denne kulturens omslagspojke skrev i ett Twitterinlägg att han efter att ha blivit årets svensk 2012 siktade på titeln Miss Universum i år.
Dit nådde han inte riktigt, men att hålla i premiären av P1:s älskade Sommar har blivit stort, med ett fantastiskt genomslag. Även om det blir hans fjärde Sommarprat kommer han givetvis att glänsa, både roa och beröra.

Sommar är en lika bra som enkel idé. En person får under 90 minuter sätta sin prägel på hela programmet, genom både ämnes- och musikval. Ett sådant program i en tid av ständiga knapptryck på telefonerna borde falla ur tablån, istället har det blivit tvärtom, dess popularitet har vuxit och få andra (om ens något) radioprogram drar till sig lika stor uppmärksamhet.
Varför?
För att allt fler inser hur lärorikt och givande det är att ta del av en persons berättelse. För att ju fler maskiner och finesser vi utrustas med desto mer längtar vi efter en hand att hålla i, en röst att lyssna till. För att det enkla också är det svåra.
Och till viss del spelar väl helt enkelt nyfikenheten in. Vem är den där figuren i tv, egentligen?

Som tidigare år anser jag att kända namn dominerar för mycket. Nästan hälften av sommarens 60 värdar är kulturpersonligheter (författare, skådespelare, komiker, musiker…) och en fjärdedel har en koppling till media. I den återstående gruppen finns bland annat idrottsfolk, politiker, forskare och några från näringslivet.
Det är att till stor del ge en mikrofon till de som redan har en, och jag hade gärna sett lite mer oväntade och vassa namn i listan. Nu finns här givetvis en del som kan både charmera och irritera. Liv Strömquist tror jag kan tillhöra den skaran, liksom Ellen Jelinek. I en intervju sa programansvariga Bibi Rödöö att några av programmen också måste vara hängmatte-lyssning. Ok, men inte för många. Det behövs personlighet och laddningar a lá Lars Lerin och många fler.

Tänker jag bakåt finns det flera favoriter, men frågan är om jag inte håller Niklas Rådströms avslutande Sommar-program för några år sedan högst. Han nöjde sig med det lilla anslaget. Livets mening. Bra Sommar blir det nog utan mäster Rådström. Det brukar det bli.

Här är en kvartett jag ser fram emot:

22/6: Jonas Gardell – i tiden
21/7: Ingvar Kjellson – historisk
10/8: Johan Persson & Martin Schibbye – det fria ordet
16/8: Katrine Kielos – framtiden

Just nu:
Tidskrift: Läser ett reportage om Gustav Fridolin, som till stor del utspelar sig i och omkring Vittsjö, inte minst vid en av damlagets matcher som för tillfället var flyttad till Hässleholm. Här framstår han som underbarnet, men också som en hetlevrad känslomänniska som alltid vill sätta människan framför siffran och taktiken. Och i texten kallas han konsekvent för Världsförbättraren (”Man är ju inte i det här för att ha snygga visitkort utan för att man faktiskt vill göra skillnad.”) Bra läsning. Fokus, nr 21